Parma ligger mitt i den italienska ”matdalen”. De viktigaste exportindustrierna, finns inom livsmedelsförädling, jordbruksproduktion och läkemedel. Den ekonomiska utvecklingen i Parma har historiskt haft livsmedelsproduktionen som sin viktigaste motor. Parmas livsmedelsindustri täcker hela matkedjan: lokala produkter och producentföreningar, restauranger, kända och prisbelönta kockar, högre utbildning inom italiensk gastronomi, matmuseer, forskning och säkerhet, livsmedelsindustrier, kultur- och utbildningsprojekt, internationella, nationella och lokala matmässor och utställningar.
I Parma finns välkända livsmedelsindustrier som Barilla. Parma är världsledande inom pastaproduktion, och har en matakademi och stiftelsen för mat och näring, samt Parmalat för mejerier, juice, kakor och barnmat. I Parma finns även konserveringsföretaget Mutti och Rizzoli som förpackar ansjovis.
I Parma finns ett av de äldsta universiteten i världen: dess flera hundra år gamla historia går tillbaka till 13 mars 962, då kejsaren Ottonian I tilldelade Uberto, biskopen i Parma, tillåtelse att starta ett universitet i ett dokument som gav biskopen befogenheten att tillsätta och välja juridiska ledare (’eligere et ordinare notarios’), Dokumentet utgör grunden för den utbildningsinstitution som fortfarande lever vidare, och det bevaras i biskopens arkiv i Parma idag.
Universitetets idealiska storlek (25 000 studenter, med mer än 5 000 utexaminerade per år och cirka 1 700 medarbetare), har alltid, tillsammans med livskvaliteten i Parma, lockat ett stort antal studenter från hela Italien. Mer än två tredjedelar av Parmas registrerade studenter kommer från andra delar av Italien. Parma universitet ligger därmed i topp av landets universitet när det gäller förmåga att locka utomregionala studenter.
Den 16 februari 2018 utnämnde kulturminister Dario Franceschini Parma till Italiens kulturhuvudstad 2020. Juryns motivering var att Parma var ”ett virtuost och extremt högkvalitativt exempel på lokal kulturbaserad planering”.
Staden omgavs av flera krig på halvön under 1300- och 1500-talet och Frankrike ockuperade staden under många år i början av 1500-talet. Parma blev sedan en del av de Påvestaten, men separerades därifrån 1545 av påven Paul III, som gav Parma och Piacenza till sin illegitima son, vars ättlingar styrde där i nästan tvåhundra år.
Under Napoleonkrigen i början av 1800-talet annekterades Parma av Frankrike, medan det före och under andra världskriget var ett centrum för motståndsrörelsen mot fascismen.